Det finns behjärtansvärda människor som tar sig an sjuka och vanvårdade hundar och hästar och ger dem trygghet och omvårdnad, så att de kan komma tillbaka till ett värdigt och lyckligt liv efter en mörk period i sitt liv. Dessa människor har min fulla aktning och förståelse.
Jag ägnar mig inte åt att ta hand om nergångna hundar och hästar utan åt nergångna båtar – på gränsen till upphuggning – som jag renoverat och snyggat upp och fått tillbaka ut på böljan igen.
Jag är pensionerad slöjdlärare som har gått igenom en vidareutbildning vid International Yacht Restauration School i Newport, Rhode Island, USA.
Sedan jag gått i pension har jag restaurerat följande båtar och givit dem en andra chans på böljan: Drake, M-30, R-5, H-7, Avanti, tre folkbåtar, ett antal motorbåtar av trä eller plast och en gaffelriggad fiskejulle som är ritad av Olle Enderlein.
Nu håller jag som bäst på att renovera en Scampi med skrovnummer 215 och Segelnummer 5229.
Jag köpte nyligen Scampin av en båtfirma, som hade fått Scampin i inbyte, när man sålde en större och dyrare havskryssare.
Men sen gick allting bara snett för det stora välrenomerade båtföretaget!
Man annonserade ut Scampin, men när spekulanter skulle provsegla Scampin, så brast kopplingen mellan hydraulaggregatet och propelleraxeln, innan man ens hade hunnit hissa seglen. På något sätt lyckades man ta sig tillbaka till båtfirmans brygga. Man reparerade kopplingen och annonserade på nytt.
Nya Scampientusiaster anmälde sig. Men när de skulle ut och provsegla Scampin, så brast kopplingen mellan hydraulaggregatet och propelleraxeln på nytt efter 200 meters motorgång. Vänliga grytgubbar släpade tillbaka Scampin till båtfirmans brygga. Spekulanterna klev iland övertygade om att de absolut inte skulle satsa på just det här exemplaret. Det finns ju ca 1500 Scampisar, varav några alltid är till salu.
Missmodiga beslöt några i ledningen för båtfirman att ta upp Scampin på land och försöka igen till nästa vår.
Under vintern hemsöktes Scampin av inbrottstjuvar som tog med sig toaletten, gasolspisen, logg, alla belysningsarmaturer, ankare och tampar och mycket mer.
Ledningen för båtfirman var nu utlessna på Scampin och ville helst glömma eländet. Scampin tillbringade 8 år på båtfirmans bakgård.
Samtidigt sålde båtfirman sina importerade havskryssare i storleksklasserna 38-55 fot och tjänade bra med pengar på dessa fabriksnya båtar och även på inbytesbåtar som blev följden av nybåtsförsäljningen.
Sedan ett antal år har jag hjälpt båtfirman med att rekonda deras inbytesbåtar. En dag kom Scampin på tal. Båtfirman hade förlorat en massa pengar på Scampin, som man betraktade som den fula ankungen i företaget. Man tillmätte inte Scampin någon omedelbar vinstpotential, som ekonomichefen så träffande bedömde Scampin.
Jag förstod att båtfirman var tacksamma att bli av med Scampin – nästan till varje pris! Jag bjöd 20 000 kr kontant. Ett blygsamt motbud från båtfirmans sida och så var skutan min! I köpet ingick en stålvagga och 17 säckar med hyggliga segel.
Båtfirman sockrade budet med en generös rabatt på allt båtmaterial som behövs för att Scampin ska återställas till sin forna glans.
Nu gäller det bara att ta båda händerna ur byxfickorna. För jag vill ha Scampin i sjön till våren 2016!
Min Scampi är numera inregistrerad i Scampiförbundet under namnet YAMENDOZO.
Skrivet av ägaren Sven Östensson.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.