Saranna är byggd 1980 och kölsvinet är så som det ser ut i originalutförande. Båten har inte varit med om någon kraftigare grundstötning. Orsaken till att projektet startades var att originalutförandets ”bottenstockar” är av en ganska tveksam konstruktion.
I praktiken finns bara två bottenstockar, en vid maststöttan och en centralt. Dessa är av obehandlat delvis inplastat järn som inte ens verkar vara galvat.
Sprickor i inplastningen runt den centrala bottenstocken.
Övriga tvärsgående delar är inga bottenstockar utan bara durkstöd eller stöd för propelleraxelröret. Inplastningarna spricker (även utan grundstötning) och järnet rostar. Någon risk att järnet skall rosta bort finns knappast men det ser trist ut och är hopplöst att hålla rent.
En kjol av presenning tejpades runt kölpartiet så att värmning kunde ske även utifrån.
Plastningen gjordes när utetemperaturen var runt noll. Med några kupévärmare, ca 1 – 2 kW ute och lika mycket inne, uppnåddes ca tio grader vilket bedömdes som tillräckligt.
Fyra extra stöttor, två i kölens framkant och två i dess bakkant, sattes åt hårt så att kölen avlastades. Helst ska ju en sådan här reparation göras i vattnet när kölen hänger fritt.
Kölbulten längst förut är i originalet helt inplastad. Här börjar den friläggas.
Topcoaten har här huggits bort. Detta är ett ganska tidsödande arbete. Huggning är dock definitivt att rekommendera framför slipning. Det blir rent och det dammar inte.
Under ”vingarna” på den centrala bottenstocken hittades något mycket fult – en mutter (samma typ som till kölbultarna) som hade använts som distans mellan ”vingen” och skrovet. Det är lite svårt att se på bilden men den skymtar längst till höger.
De gamla bottenstockarna och den tidigare omtalade muttern.
Här har den främsta bottenstocken börjat ta form. Man skymtar det nya stödet för maststöttan bakom.
För att den främsta kölbulten i fortsättningen skall vara åtkomlig gjordes en brunn till den som dränerades med hjälp av ett elektrikerrör. Maststöttans stöd skall stå på det plana området mellan brunnen och bottenstocken.
Det nya (rostfria) stödet för maststöttan.
Bottenstock nummer två tar form. Denna skall även fungera som stöd åt propelleraxelröret och lutas därför så att den är vinkelrät mot röret.
Flera bottenstockar byggs upp. Kärnmaterialet är 40 mm divinycell.
De aktre bottenstockarna byggs upp runt befintliga durkstöd. Dessa är förvisso i enkellaminat men ganska kraftiga och går ända ner i kölfickan.
De aktre bottenstockarna är klara. All fyllning som finns i originalutförandet fick vara kvar. Bullen i det aktersta facket är överdelen av propelleraxelns stödbock. Den plastades om flera år tidigare och behövde inte göras om.
Färdigplastat. Ett flertal lager lades på även mellan bottenstockarna och ner i kölfickan. Det som begränsar hur mycket man kan lägga på i kölfickans botten är kölbultarnas längd.
Här har gelcoat och topcoat kommit på.
Maststöttans fot och den främsta kölbulten.
Propelleraxel och lager på plats.
Här kan man även se de nya stora dubbelbrickorna runt kölbultarna.
Ombyggnaden utfördes av Sören Teiler på Teiler Båtplast AB. Han gjorde ett utmärkt jobb och jag rekommenderar honom gärna.
Av Gottfrid Strindlund, g.strindlund@telia.com, 2004-03-22.
Artikeln flyttad från gamla webben 2015-06-24. Artikeln lätt redigerad för att anpassa till ändrad placering av bilderna.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.