Project Zero Friction – optimering av löpande rigg

Jag har under några år steg för steg gått igenom min löpande rigg för att minska friktion i linor. Från att inte själv orka hissa segel till att linorna löper så lätt att de håller på att glida ur masten.

Jag köpte Scampi 5213 i Karlstad. Jag hade tittat på flera Scampi. Två av anledningarna att jag fastnade för den här Scampin var att hon hade kappseglats, och hade bra segel. Ägaren var fortfarande seglingsintresserad och hade köpt nästa båt för att fortsätta segla. Ägarna till de andra båtarna jag tittade på hade gett upp seglandet, och det syntes på segel och linor.

När jag tittade på den här båten och köpte henne stod hon på land och var inte riggad. Säljaren och jag hjälptes åt att masta på henne. Det var toppenbra att lära sig, särskilt eftersom förstagsrullen sitter under däck och plockas i sär på hösten och ihop om våren.

Första turen med båten blev motorgång från Karlstad till Sjötorp över Vänern. Först fanns det ingen vind. Sedan blev besättningen sjösjuk. Från Sjötorp blev det motorgång i Göta Kanal. Första tillfället att segla var lite storsegelslör över Boren. Det var jättesegt att hissa upp storen. Det var jättesegt att få ned seglet.  Jag måste ha gjort något fel.

Efter Mem och Stegeborg, ut på Slätbaken. Nu ska det seglas! Upp med storseglet. Lika segt som förra gången. Upp med några olika genuor för att prova. Segt. Segt. Fastnar halvvägs upp.

Metodik för att hitta friktion i riggen

Så här gjorde jag:

Följ varje lina, en åt gången, från ena änden till andra. Notera varje ställe där linan möts, glider, rullar, skaver, … Om du tror eller vet att det kan vara friktion där, fotografera och skriv upp.

Ett exempel:

Babord storfall (dyneemalina, 8 mm)

• Slirar och ruggas upp på liten enväxlad lewmarvinsch.
• Kommer snett in i avlastare (som funkar bra), skaver.
• Kommer snett ut ur avlastare, skaver.
• Kommer snett igenom hål i sargen under sprayhood. Skaver.
• Igenom brytblock på rufftaket (skaver inte).
• Går emot rufftaket (brytblocket för långt akteröver).
• Kommer in snett i block i mastfoten. Skaver mycket! Linan slits så att det dammar.
• Trissan i mastfoten (bakelit) nyper.
• Känns trögt när jag drar fallet genom masten. Troligen två problem: Fallet kan vara snott om annan lina i masten, troligen spinnakerfallet. Linan löper på fel sida om de genomgående bultarna som håller spridarna (två par).
• Ut genom trissa i masttoppen. Funkar okej, trissan har brickor av tunn nylon som lager i sidled.
• Linan skaver mot masttoppbeslaget efter trissan, framför allt när jag börjar hissa storseglet och fallet svajar fram och tillbaka mellan masttopp och fallhorn.

 

Gissa om det blev många punkter att åtgärda. Jag började med problemen i och på masten som måste fixas avmastat. Lite naivt trodde jag att resten kunde jag fixa strax efter när båten är påmastad. (Sa jag att det här var samma år som vi byggde hus och vårt andra barn föddes?)

I efterhand inser jag att det var bra att fördela arbetet över några säsonger. Jag fixade de värsta problemen säsong ett. Några saker fick jag korrigera året därpå samtidigt som jag löste de näst värsta problemen, och så vidare. Tredje säsongen började jag verkligen gilla att segla Scampin.

Jag fick toppenbra hjälp hos Benns riggverkstad. Jag var beredd att betala för att de skulle komma med sin mobila riggverkstad men de hade så mycket att göra att jag fick den mesta supporten på telefon, gratis. Inte behövde jag köpa så mycket prylar heller. Den enda riktigt dyra saken var en ny bom.

Gradvis har jag bytt ut fallen till åtta-millimeters dyneemalinor. Spinnakerfallet är en 12-millimeterslina som får vara kvar så länge.

Det kan ju låta lite gnälligt att jag hittar så många fel och problem. Båten var i grunden bra. De tidigare ägarna har förvaltat den bra men det känns som en del optimeringar fört med sig konsekvenser på andra håll. Med de här förbättringarna så är båten lätt och rolig att segla. Mina ungar, sju och nio år, kan hissa segel nu.

Masten

Om vi tittar på exemplet med babords storfall som exempel igen, så var det närmast omöjligt att bryta linan på rufftaket så den kom in med en bra vinkel i mastfotens trissa. Några testskott visade att jag kunde få två linor att löpa in bra men på beskostnad av de fyra andra (2 x storfall/dirk, 2 x genuafall, spinnakerfall, spinnakerlift).

Benns förslag: Bryt fallen i lösa block i ett railfäste i mastfoten, en till två meter upp sågar du långsmala slitsar, slipar dem mjuka och låter fallen gå in där. Inga fancy beslag i slitsen, bara ett hål, alumimium är mjukare och ger bättre vinkel än ett litet rostfritt beslag. Fördela slitsarna runt masten så att de inte överlappar varandra och jag maströret klent.

De lösa blocken köpte jag i Benns fyndlåda. Enkla 50 mm block till fallen (och enkla 35 mm block till trimlinor). Dubbla block för två linor drar åt olika håll. Större diameter ger mindre friktion.

Jag drog ur alla fall och trädde i dem igen för att vara säker på att de inte korsade varandra eller de genomgående bultarna. Jag använde ihopskarvade elrör för att trä i fallen.

För att lindra att fallet löper över den vassa aktre kanten på masttoppsbeslaget fick Benns svetsa på ett rostfritt rundjärn, så att det fallet löper mjukt i alla fall.

På masten satt en mängd beslag kvar från när seglen hissades vid masten. Jag plockade bort dem, bland annat två vinschar. Tillsammans vägde dessa prylar åtta kilogram.

Bommen

Jag hade en bom avsedd för rullrev (tänk rullgardin) som konverterats till bindrev på ett rätt taffligt sätt. I maständen kommer bomuthal och revlinor ut. Där är det vasst.

När jag revar så vrider sig bommen ett kvarts varv. Dessutom spändes inte mastliken med en cunningham, istället drogs hela bommen nedåt på en travare på masten. Kanske var det en bra idé men utförandet dåligt.

Linorna ut ganska långt från bombeslaget. Det blir en hävarm. När bommen släpps ut för läns spänns bomuthalet …

Åtgärd: Jag köpte en ny bom, en singelrevsbom där det räcker med att dra i en lina för att reva storen.

Rufftaket

Här planerade jag först att byta brytblock. Kanske skulle jag bryta linorna två gånger för att få dem i rätt vinkel både mot mastfot och avlastare. Jag skuvade loss befintliga brytblock (för vardera sex linor) och flyttade runt dem, monterade tillfälligt med silvertejp och plåtskruv.

Till slut kom jag fram till en hyfsat bra placering, ganska nära främre kanten på rufftaket. Lite kompromiss blir det för de inre linorna skavar lätt mot rufftaket.

Ursprungligen fanns det borrade hål genom sargen under sprayhooden. Varje hål var fodrat med ett elrör som var ditlimmat. Bra idé men hålen var borrade med fel vinkel så linorna skavde vid passage. Dessutom lossnade elrören.

Åtgärd: Jag sågar upp sargen rejält så det blir ett stort hål på babord och styrbord sida. Sargen är bitvis ihålig, bitvis fylld med något distansmaterial. Jag holkar ur lite extra o distansmaterialet och plastar igen med polyester och glasfiber. Lösningen är funktionell men ännu inte vacker. Det är kvar på min restlista att forma hålen snyggare och lägga på gelcoat.

[bild kommer]

Jag hade tre eller fyra olika sorters avlastare. Jag tror att det berodde på tidigare ägare dragit ned fler och fler linor till sittbrunnen i flera omgångar. Eller att de använt olika dimensioner på linor och skräddarsytt avlastare för dessa. Några avlastare var av den sorten som kan släppas under belastning, några inte. Egentligen var alla okej men jag vet att många gäster ombord har svårt att släppa på den sortens som måste avlastas först.

Och så är det ju lite snyggare med en och samma sort. Så jag bytte till fyra trippelavlastare som jag köpt på mig på en rea.

De två fallvinscharna (små enväxlade lewmarvinschar) bytte jag mot fyra stycken små tvåväxlade rostfria Andersen-vinschar (storlek 16). Andersen är mina favoriter. Så gott som outslitliga med bra grepp på linorna. Begagnatmarknaden är rätt så stor eftersom många byter befintliga vinschar mot självskotande. Jag köpte på mig dessa vinschar under ett år för 800 kronor/styck på Blocket.

Värt att tänka på när man monterar vinscharna är att de inte ska sitta symmetriskt eftersom allihopa roterar medsols. På styrbordsidan måste de därför sitta längre åt babord (och vice versa). Prova att flytta runt dem.

[bild kommer]

När det gäller avlastare så hämtade jag mycket inspiration från en artikel i tidningen Segling nr 8/91 av Ronald Rübsamen, ”Kontrollera hela båten med avlastare på rufftaket”, som var del två i serien ”Genvägar till bättre segling”. Artikeln handlar om Scampin Malinda.

Jag har uppgraderat skotvinscharna från förkromade Lewmar 40:or där kromet flagnat till rostfria Andersen 46:or. I samma veva bytte jag genuaskot till en grövre dimension som är skönare i handen. Jag bytte samtidigt knipknapar till genuaskotet, de gamla nöp inte fast skoten ordentligt.

Seglen

Seglen som jag provat under transportseglingen var jättetröga. Jag lät en kompis som är segelmakare på North Sails på Lidingö kolla på dem. Själv tyckte jag att de var så kass att de kunde få bli solskydd över uteplatsen hemma.

— Nej, det där är bra segel. Lite slitna men Gransegel håller länge. De töjer sig men håller. Ska jag sy om dem?

Ja, tack.

Storseglet fick nya travare. De passade helt enkelt inte till mastprofilen. Nya lattor och lattfickor. Och en ny travare vid uthalet. Dessutom åkte saxen fram och seglet blev lösfotat.

Genua 3:an (Gransegel, dacron, högt skuren) fick ett nytt förlik (swisch vad lätt det gick). Det gamla förliket hade en för grov liklina. Det fick ett nytt akterlik med med ny snörplina. Fallhornet byttes ut mot en stropp med längd som anpassades så att förstagets svirvel kommer tillräckligt högt upp. Om den är för långt ned så riskerar fallet att snurras upp kring förstagsprofilen vid inrullning.

Bara för att hålla friktionen på avstånd så sprejar jag oljefri teflonsprej (PTFE) i mastens och förstagsprofilens likrännor samt travare och genuans förlik. Biltemas är den billigaste jag hittat och den funkar bra.

Förstagsrullen

Första somrarna så strulade förstaget så mycket att jag knappt använde det. Ibland nöp det fast och gick inte att rulla in eller ut. Ibland trasslade sig fallet kring förstaget.

Min förstagsrulle är en Harken Zero som sitter monterad under däck. Via ett löstagbart skott i förpiken kommer jag åt den.

Här behövde jag egentligen inte göra så mycket ändringar, snarare ändra hur jag använder rullen.

• Se till att alla försegel har en stropp i fallhornet som gör att svirveln kommer tillräckligt högt upp.
• Ta bort en toggle under rullen så att den inte slår i taket inne i förpiksboxen.
• Se till att spinnakerfallet inte ligger an emot förstaget eller genuafallen.
• Spänn akterstaget innan in- eller utrullning.
• Flytta blocken för inrullningslinan på mantågsstöttorna.

För att förenkla av-/påmastning så har jag sågat upp hålet i däcket så att jag kan plocka ut hela rullen den vägen istället för att ta isär den från förpiken. Det större hålet kan ju göra att förpiksboxen vattenfylls lättare av överbrytande sjöar så jag har borrat ett till dräneringshål. Jag planerar att sätta ditt ett ”skruvlock” ovanpå hålet i däcket, ett skruvlock med ett mindre hål, så litet som behövs för att förstaget ska kunna flexa.

[foto kommer]

Monteringen av rullen under däck gjordes av förste ägaren med inspiration från en tidningsartikel i Båtnytt 11/88 av Peet Kokla. Där monterar Nisse Sederholm en rulle på precis detta sätt i sin Scampi.

Sammanfattning

• Det är inte så svårt att få bort friktionen men det kan bli mycket jobb.
• Lista alla problem och lös dem ett och ett.
• Segling är väl lite av en materialsport men det hjälper inte att köpa prylar om de är feltänkta eller drar linorna åt fel håll.