Scampi SWE 5213 Vindil

Scampi 5213 byggdes 1974 på Älvdalsplats. Hon är Mk IV, enligt uppgift en av de sista som byggdes i Älvdalen innan produktionen flyttade till Shipman i Visby.

Båten var ett halv- eller 3/4-fabrikat som färdigbyggdes av förste ägaren, Bengt Danielsson, hemma i trädgården i Örebro. Första sjösättning var 1975 och hemmavattnen var Hjälmaren.

Scampi 5213 med namnet ”Team Exitus” kappseglar i Karlstad 2002. Foto: Patrick Carlén.

Andre ägare var Patrick Carlén i Karlstad, så hon fortsatte att segla i sötvatten. Patrick kappseglade livligt och skaffade en fin segelgarderob med kevlar och pentex. Då gick hon under namnet Team Exitus.

Besättningen på Scampi 5213 Team Exitus seglingssäsongen 2002: Lennart, Ulf, Patrick, Daniel, Stefan samt Magnus. Foto: Patrick Carlén.

Jag, Stefan Pettersson, köpte henne 2007 och seglade hem henne till Ekerö i Mälaren (ytterligare ett sötvatten!). Nu ligger har hon Björkviks Båtklubb på Ingarö i Stockholms skärgård som sommarhamn och Stockholms Segelsällskap (SSS) på Rastaholm (Ekerö) som vinteruppläggning. Jag döpte om henne till Vindil.

Masten är dubbelspridare från Skarven i Karlstad. Jag är osäker på om det är original, en riggare har sagt att den del av beslagen ser att vara från en fransk riggare.

När jag köpte båten slogs jag av hur trögt hela löpande riggen var. Jag orkade knappt hissa storen själv. Mitt första förbättringsprojekt var att följa varenda lina från ena änden till den andra och fotografera varje ställe där det fanns friktion och göra en plan för att eliminera friktionen.

• Lät riggverkstan Benns bygga om masttoppsbeslaget så att fallinorna inte skaver på väg ut.
• Bytte travare på storseglet.
• Lät North Sails sy ett nytt förlik på min standardgenua (Dacron-3:a).
• Bytte storbommen. Den gamla var tänkt för rullrev och satt på en travare på masten. För att sträcka upp mastliken tajtade man hela bommen nedåt. Funkade inte i praktiken.
• Sågade upp slitsar i maströret och drog ut linor genom dem (tack Benns för tipset) istället för genom mastfoten (där de liksom kom ut i fel riktning).
• Nya större block på rails vid mastfoten.
• Flyttade brytblocken på rufftaket för att linorna ska komma ut i rätt vinkel och skava minimalt mot rufftaket.
• Sågade upp sargen som sprayhooden sitter på. Tidigare passerade linorna snett genom för små hål. Det skavde.
• Bytt alla avlastare och flyttat dem för att inte bryta linorna.
• Bytt två trötta lewmarvinschar som käkade lina till fyra rostfria Andersen 16-vinschar.
• Alla fall var redan bytta till Dyneema.
• Bytt kicken (original med små treskurna bakelitblock i original) till kickstång med flerskuren kaskadkopplade taljor.

Det återstår nu bara några kosmetiska saker, till exempel ska jag byta fallinorna till nya dyneemor som jag köpt på höstrea.

Motorn är en Farymann-diesel på 12 hästkrafter med hydrauldrift. Jag har alltså inte en lång axel från förpiken till propellern. Istället driver dieselmotorn en hydraulpump som via slangar driver en liten hydraulmotor i kölsvinet. Själva propelleraxeln är nog kortare än en meter.

Det sägs att man tappar ungefär en hästkraft i förluster i hydrauliken. Det är det helt klart värt. Jag gillar att kunna ha motorn på ett bra varvtal där den är stark och sedan steglöst ge propellern mer eller mindre varv fram eller back.

Om det finns någon nackdel så är det att det inte finns något distinkt friläge. Det var svårt att lära sig. Jag fick lära mig det på vägen hem genom Göta kanal.

I fjol sydde jag upp en sprayhood själv. Det gick bra men tog otroligt lång tid. Egentligen hade jag lejt en kapellmakare att sy mig en sprayhood men hon slarvade bort min bokning och jag hittade inte någon annan som hade tid att sy en huva innan semestern.

Den gamla sprayhooden var i dåligt skick och hade inte någon passform alls till bågen. Jag tror inte att sprayhood och bågar hörde ihop egentligen, Jag bockade till 25 millimeters aluminiumrör, mallade till sprayhooden av byggplast, sydde en prototyp i tunt bomullstyg och sedan en riktig i kapellväv. Jag har ambitionen att skriva en artikel om det projektet.

Jag håller gradvis på att gå igenom elsystemet och byta ut kablarna. Det är till stor del byggt med fåtrådig installationskabel för hus. Med många skarvar där en och samma kabel bytte färger många gånger. När jag blir klar är tanken att alla kablar ska vara oskarvade och ligga i elrör. Jag har gradvis rensat i elcenteralen också. Jag vill förenkla den så mycket som möjligt, minimera kopplingspunkter eller ha onödiga strömbrytare. Här känner jag mig trygg efter att ha jobbat några somrar som lastbilselektriker. När jag köpte båten hade hon en stor solpanel på luckgaraget. Jag har monterat dit två solpaneler på rufftaket, på ömse sidor om masten. De ger riktigt bra med ström eftersom oftast någon av dem är oskuggad.

Nästa stora projekt kommer antagligen att vara att bygga om pentryt helt.

Av Stefan Pettersson CC (BY-NC-SA)